Man har ett liv. Klart, konstaterat och dokumenterat. Det sträcker sig ungefär från ca 0 till ca döden. Under denna tiden förväntas du dig lära saker och ting, skapa dig erfarenhet, fortplanta (med eller utan mening) samt planera din död genom pensionsspara. Jag har gjort mycket dumt i mitt liv (kan inte få det ogjort), men ångrar det. Men det jag gjorde i somras ångrar jag inte. Fick vingar till Bohuslän och lite hav på allvar. Sa upp mig för första gången i mitt liv och det kändes skönt. Inte pga av restaurangen/verksamheten, inte pga. av mina chefer, inte pga av mina medarbetare, inte pga av gäster, leverantörer, timmar, övertid, sopor, transport. Nej jag gjorde det för jag behövde det, för jag ville just då bara komma bort från den segaråtta som personifierade mig i Kristianstad. Jag åkte från schnitzel, pannbiff, fläskstek. Jag åkte från en härlig by kallad Kristianstad till en annan härlig by Strömstad. Jag reste från Sveriges skafferi och jordkällare till vattenriket på Västkusten, skaldjursamlarnas mecka och "dignande skaldjursbordens" passion va precis va jag behövde. Att läsa 400 st havskräftor, 100 ostron, 12 nät mussla samt 20 krabbklor på följesedeln istället för 400 kg kotlettrad, 120 kg kyckling samt HAV va det som behövdes. Jag älskar dock Fortfarande Kristianstad och allt vad det erbjuder. Det svåra är att få folk (då menar jag alla folk) att inse värdet i den värld de bor i.
0 kommentar(er)
